dcsimg

Vindkraft och försvarsintressen

Många nya vindkraftetableringar har hamnat i konflikt med försvarsmaktens intressen, särskilt i södra Sverige. De försvarsintressen som har störst betydelse för vindkraftens förutsättningar är kravet på hinderfria ytor kring flygplatser och skyddsavstånd till radarsystem, såväl väder- som spaningsradar.

År 2010 beslutade Försvarsmakten om stoppområden runt ett antal militära flygplatser, som innebar att etablering av vindkraftverk inte accepteras inom en radie av 40 km alternativt 55 km runt dessa flygplatser. Utsträckningen av dessa stoppområden varierar mellan olika flygplatser bland annat beroende på vilken typ av verksamhet som finns vid respektive flygplats. Stoppområdenas utsträckning visas i Vindbrukskollen på Vindlovs hemsida.

Runt alla flygplatser finns dessutom områden inom vilka byggnadshöjder måste begränsas av flygsäkerhetsskäl. Den s.k. MSA-ytan (minimum standard altitude) säkerställer säkerheten vid den inledande inflygningsproceduren. Försvarsmakten motsätter sig därför etableringar av vindkrafts­verk som är högre än MSA-ytorna kring de militära flygplatserna. Dessa begränsningar innebär ett problem för vindkraftsbranschen då utvecklingen går mot allt större och högre vindkraftsverk. En höjdbegränsning kan innebära att bästa utformningen ur teknisk och ekono­misk synpunkt inte är möjlig, vilket i sin tur kan leda till att vindkraftsetableringen inte blir ekonomiskt försvarbar.

När det gäller väderradar krävs ett skyddsavstånd på 5 km. Var väderradarstationerna är lokaliserade i landet och skyddsavstånden visas i Vindbrukskollen.

Ett exempel på att försvarsintressena lokalt kan utgöra ett påtagligt hinder är Got­land. Ca 70 procent av de områden som utpekats som lämpliga för vindbruk i Gotlands översiktsplan står i konflikt med försvarsmaktens intressen. I praktiken innebär det att möjligheterna att uppföra vindkraftverk i utpekade områden begränsas eller helt stoppas. Därför genomfördes under 2011 ett samverkansprojekt mellan Länsstyrelsen, Region Gotland och Försvarsmakten, som finansierades av Nätverket för vindbruk, i syfte att klarlägga några av konflikterna mellan en fortsatt utbyggnad av vindkraft och de omfattande försvarsintressena på Gotland. Projektets uppgift var även att föreslå eventuella åtgärder som skulle kunna genomföras.

Utredningar visade att åtgärder, avseende både den väderradar och den mätstation som kraftigt begränsade möjligheterna att uppföra vindkraftverk inom de utpekade områdena för vindbruk, skulle kunna genomföras. En möjlig åtgärd var att uppföra en kompletterande radar. En annan möjlighet var att flytta mätstationen ifråga. Slutsatsen som drogs i projektet var att om dessa åtgärder skulle genomföras skulle de innebära att stora arealer ”frigörs” inom de utpekade områdena för vindbruk.

Under 2012 beslutade Nätverket för vindbruk att bevilja medel till ytterligare en studie med syfte att slutföra analysen i det tidigare projektet och bland annat visa på effekterna av att en kompletteringsradar. Resultatet av denna studie visar:

  • att konflikterna mellan väderradarn och vindbruk på Gotland skulle kunna lösas i närmare 95 % av områdena, om en kompletteringsradar uppförs
  • att Fårö är den bästa lokaliseringen för en kompletteringsradar
  • att resultaten är goda oavsett verkens höjd eller lokalisering i områdena.

Eftersom intresset för att utveckla vindbruket på Gotland är stora kommer dialogen mellan de gotländska myndigheterna, Försvarsmakten och SWERAD att fortsätta även efter studien har avslutats.

Skribent: Energimyndigheten
Senast ändrad: 2013-01-11