dcsimg

De lever med vindkraften runt knuten

Det är knappt 500 meter mellan Gunilla och Kurt Jonssons hus i byn Näs och en av landets första och största vindkraftsparker – Näsudden på södra Gotland. Ändå valde de att bli permanentboende på ön efter sin pensionering.

– Visst hade det varit skönare om vi sluppit vindkraften, men det är inget som får oss att flytta härifrån, säger Gunilla Jonsson.

Den gamla vitkalkade gården Stora Siglajvs köpte familjen redan i början på sjuttiotalet – långt innan vindkraftparken började byggas. Först som sommarnöje, men när de för några år sedan blev pensionärer lämnade de Stockholm för en lägenhet i Visby och sitt stora hus ute på udden på södra Gotland.

Här har det blåst rakt in från Östersjön sedan urminnes tider och det sätter än i dag sin prägel på naturen här ute på udden. Enar kryper utmed marken och vindpinade träd hukar sig för att inte knäckas av blåsten. Däremellan är marken täckt av låg och intensiv grönska. Men på senare år är det de höga vita vindkraftverken i räta rader som är blickfånget på udden – totalt snurrar här ett hundratal vindkraftverk från byn och ändå ner till fågelskyddsområdet längst ut på udden där havet tar vid. Det surrar en del från verken, och den här soliga höstdagen far skuggor likt rovfåglar över buskar och gräs.

– Jag har egentligen aldrig störts speciellt mycket av ljudet, men att landskapet här ute blivit så förändrat tycker jag är sorgligt, säger Gunilla Jonsson.

Vindkraftsutbyggnaden på Näsudden var en av de första i landet och drog i gång på allvar i början på nittiotalet. Som mest stod här långt över hundra verk. Men helt nyligen genomfördes ett generationsskift i delar av parken. Många små verk byttes då ut mot färre stora, och de grupperades i räta rader.

– De gamla verken kunde föra ett himla oväsen, och de var placerade så rörigt. Det har blivit mycket bättre efter generationsskiftet, säger Gunilla Jonsson.

En av de saker familjen Jonsson uppskattar mest är det de kallar en förändrad attityd hos vindkraftbolagen som äger vindkraften närmast deras gård.

– Bolagen har varit väldigt angelägna om att möta oss boende inför det här generationsskiftet. Det var något nytt, säger Gunilla Jonsson.

Enligt henne lyckades man faktiskt att skapa en vinn-vinn situation för alla parter. De olika bolagen som var inblandade i föryngringsprojektet ville inte ha några överklaganden – i gengäld var de lyhörda för de boendes besvär. Ljudet från vindkraftverken har blivit lägre, placeringen i landskapet bättre och de nya verken försågs med en typ av belysning som bara slår på när ett flygplan närmar sig.

– Det är väldigt mycket trevligare att slippa blinket på natten, säger Gunilla Jonsson.

I dag stänger bolagen också av verken vid de tider när störande solskuggor uppstår hos dem som bor i närheten.

– Jag upplever nog att den nya ledningen försöker minimera störningarna för oss boende och det uppskattar vi verkligen, säger hon.

En annan förändring som bolagen bakom denna del av Näsudden införde var en helt ny typ av ersättning. Förutom arrende till markägare infördes även en ersättning baserad på närheten till vindkraftverken. Hushåll som bor närmare än 1000 meter från ett verk får ersättning för detta – utan att de äger marken där vindkraftverken står.

– För oss som bor så här nära blir det en bra bit över 100 000 kronor om året. Vi hade i och för sig hellre varit utan vindkraftparken alldeles inpå knutarna, men intrångsersättningen är ändå ett juste sätt att kompensera för olägenheten. För många bofasta, som kämpar för att kunna bo kvar här ute, betyder ersättningen mycket, säger Gunilla Jonsson.

Gunilla Jonsson var en av de medverkande under seminarieserien "Att leva och bo med vindkraft" som arrangerades av noden med ansvar för utbildningsfrågor sommaren 2011.

Skribent: Annika Nilsson, Energimyndigheten
Senast ändrad: 2013-04-16